Galna i loppis och utbrändhet

 
 
Det började bli trångt i lägenheten. Barnen gav oss köpförbud på loppisprylar. Vi är ju tokiga att gå på loppis. Man vet aldrig vad man kommer hem med. I 30 år har vi burit saker uppför tre trappor utan hiss. Ni kan tro att vi hade grejor överallt. 
-Att ni inte köper hus, sa barnen. 
Inga tankar fanns på det inte. 
I februari 2013 kom en plötslig förändring. Jag blev hämtad i ambulans på jobbet. Utbränd och sjukskriven en lång tid. Min terapeft menade att man skulle jobba i trädgården, då samlade man krafter. Jag hade ju bara ett par balkonglådor på min minimala balkong. Fick samla mina krafter där. Utan kraft i kroppen så var det precis vad man orkade med. 
Det var min make som födde ett frö om att vi kanske ändå skulle skaffa oss ett hus med ett stort förråd där vi kunde ha våra kära loppisprylar och så slipper du trapporna. Vi blir ju inte yngre.
En svindlande tanke när man inte har en enda gnutta energi i kroppen.
Motvilligt följde jag med på husvisning. Började kolla på hemnet.